Kom på en skön sak som Irmelin sa en morgon. Varje måndag och onsdag lämnar jag tjejerna på dagis och skola. Irmelin följer med och lämnar Olivia tvärs över gatan och sedan promenerar vi till hennes dagis.

Den här morgonen hade vi lite bråttom, och när jag lämna Olivia så sa jag " jag vinkar i fönstret", men när jag kom nerför trappan hade jag redan glömt det och gick med Irmelin mot dagis åt andra hållet, inte förbi fönstret..

När vi nästan var framme vid dagis slog det mig som ett hammarsslag i huvudet "JAG GLÖMDE VINKA!!!""  Ångesten slog till direkt, jag såg framför mig hur Olivia satt där i fönstret och väntade och väntade... Men som vanligt kunde Irmelin lindra min ångest..: Äsch mamma, man klarar sig väl utan vink? du glömde att krama henne hejdå också? - NEJ det gjorde jag INTE! - Ja men dåså, man BEHÖVER väl inget vink??

Något senare står samma Irmelin vid dagis "vinkhörna" och ropar - Mamma, en kram till, mamma, vi har inte pussats, mamma inte gå än, du måste VINKA!!