Nu måste jag prata lite om min vikt och det är SÅ tråkigt, jag blir uttråkad bara jag ser ordet...Tycker verkligen att det är vidrigt tråkigt med allt detta tjat om dieter och träning och kilon hit och dit MEN..

problemet är att min lilla våg bara fortsätter uppåt...och jag vill verkligen inte, jag kan bara inte motivera mig till att göra något åt det...jag VILL inte äta ngn konstig diet eller börja träna, jag har inte tid och jag ORKAR inte!

Jag vill äta helt vanlig mat, mat som barnen tycker om, mat som jag tycker om. Husmanskost. Jag vräker inte i mig pizza och hamburgare, utan helt vanlig mat. Och träna - nej jag vet inte när jag skulle göra det, har jag inte barn så jobbar jag och jag känner verkligen inte den minsta lilla lust heller.

Men samtidigt KAN jag tyvärr inte säga att jag är nöjd med min vikt heller, särskilt inte som jag FORTSÄTTER att gå upp! Omöjlig ekvation med andra ord... Men jag VÄGRAR att banta i sommar, det gör jag verkligen...Kan man inte bara önska bort kilona? Jag tycker inte riktigt om dem.. ;-)

Är nåt jag känt mycket av på sista tiden och det är så vidrigt oproduktivt. Jag har praktiserat väldigt mycket frustration under en period så jag vet vad det vill säga, finns inget som tar så mycket kraft och energi till ingen nytta. Men just nu känns det som om det är väldigt mycket improduktiv frustration på min arbetsplats,  inte bara jag som känner så tror jag... hur skall man vända detta till positiv energi istället???

Idioter finns det överallt, ingen idé att ödlsa en sekund energi på dem, eller hur? Visst, man måste hantera dem, men kan man inte på något sätt undvika frustrationen?

Gick över förväntan!

Hon är så fin fin fin vår Esmeralda! Vi såg henne för första gången i fredags och på söndagen tog vi henne från Bullandö till vår hemmahamn Svinninge. Nu är allt i sin ordning inför sommaren - poolen är rengjord och igång och båten är i hamn!

När vi skulle lägga ut hade vi en liten "fender-incident" som gjorde att vi höll på att ramma en båt och en brygga....vår fender fastnade i y-bommen, jag såg inte detta och ingen annan heller, så vi förstod inte varför båten inte svängde dit vi ville.... Men än en gång visades vad underbara båtmänniskor är, genast sprang en kille upp på båten vi höll på att ramma (inte hans båt) och puttade ut oss, en annan kille sprang ut och hjälpte till å bryggan och en tredje - tjej förstås, löste det hela genom att tala om att det var fendern som var problemet..

Seglingen gick inget vidare heller, vi gjorde ett tappert försök och tog oss fram i 7 knop en liten bit, men när vi skulle "kryssa" på andra hållet slutade det med att båten snurrade runt, runt....PÅ med motorn och tuffade på resten av vägen....det skall bli MYCKET intressant att gå kursen!

Skepp o hoj!